Lyssna på den här sidan Lyssna

|  Textstorlek: Minska textstorleken Öka textstorleken   |  Kontakta oss  |  English

Till vetenskapsrådets webbplats Till Uppsala universitets webbplats

Att anmäla en forskare

Att anmäla en forskare

Högskolelagen stadgar att lärosätenas verksamhet skall bedrivas så att en hög kvalitet nås i forskningen. Ansvaret för detta vilar på lärosätenas ledningsorgan. Det är institutionens prefekt och i förlängningen högskolans/universitetets rektor som har ansvar för att personalen följer lagar, förordningar och god sed och för att förebygga avsteg från dessa ordningar. För forskningen har fakultetsnämnderna särskilt ansvar.

Högskoleförordningen säger vidare att en högskola som genom en anmälan eller på något annat sätt får kännedom om misstänkt oredlighet, ska utreda misstankarna. En högskola kan under pågående utredning inhämta ett yttrande från expertgruppen för oredlighet i forskning hos Centrala etikprövningsnämnden - och skall göra det ifall den person som anmält eller den person som misstanken riktas mot begär det (såvida inte om högskolan bedömer det som uppenbart obehövligt).

Vid en anmälan, vilken normalt sker till dekanus, åligger det således dekanus/fakultetsnämnd, prefekt eller rektor (se varje högskolas lokala föreskrifter) att skyndsamt och under iakttagande av diskretion utreda eventuella missgrepp. På denna utredning bör ställas stora krav på opartiskhet, dokumentation och öppenhet inför de inblandade. Riktlinjer finns från SUHF: Riktlinjer för hantering vid universitet och högskolor av frågor om vetenskaplig ohederlighet.

Rektor kan alltså överlämna anmälan till expertgruppen angående oredlighet vid Centrala etikprövningsnämnden som har ett system för att behandla sådana ärenden. Ingen annan än arbetsgivaren kan anmäla forskningsfusk till dem.

Det har varit en del diskussion om huruvida man skall acceptera anonyma anmälningar av oredlighet i forskning. Anmälan kan alltid avges anonymt, men utan belägg och utan någon som personligen vittnar om det inträffade, så torde en sådan anmälan ofta komma att betraktas som en okynnesanmälan och det är inte säkert att den tas upp till prövning. Den som öppet anmäler forskningsfusk skyddas inte av någon utredningssekretess utan den anmälde har rätt att ta del av anmälan.

Eventuella påföljder - som t.ex. kan bestå i en varning, löneavdrag, uppsägning, avsked eller åtalsanmälan - beslutas av rektor och/eller högskolans personalansvarsnämnd. Regler för hanterandet av frågan återfinns närmast i högskolelagen (SFS 1992:1434), högskoleförordningen (SFS 1993:100), lagen om offentlig anställning, 14-19 § (SFS 1994:260), förvaltningslagen (SFS 1986:223) och lagen om rättsprövning av vissa regeringsbeslut (SFS 2006:304). Skulle skolan inte vidta erforderliga åtgärder kan den bli skadeståndsskyldig.

Man kan vid misstanke förstås också underrätta den tidskrift eller det förlag som publicerat oredlig eller oetisk forskning. Hur de skall samarbeta med forskarens institution har COPE tagit fram riktlinjer för (Cooperation between research institutions and journals).

Hur länge efter det påstådda fusket kan anklagelser göras och undersökningar ske? I Sverige finns i princip inga gränser. Och internationellt har det förekommit att artiklar dragits tillbaka decennier efter fusket. Men i USA använder vissa myndigheter, som Office of Research Integrity (ORI), en 6-årsgräns.

Landstingsanställda och privatanställda

Ett problem kan vara att t.ex. medicinska forskare ofta är anställda både av högskola och kommun/landsting, vilket komplicerar saken. Anmälningar på det medicinska området sker vanligtvis till Socialstyrelsen. Anmälningsskyldighet och påföljder regleras här bl.a. av Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659), Patientsäkerhets-förordningen (SFS 2010:1369), Läkemedelslagens 26 § (SFS 2015:315), samt SOSFS 2005:28 (M), Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om anmälningsskyldighet enligt Lex Maria.

Privat anställda forskare är naturligtvis inte underställda lagar för offentliganställda. Arbetar de inom hälso- och sjukvård, bedriver läkemedelsforskning eller dylikt, så omfattas de dock av ovan nämnda lagar. Dessutom är den allmänna uppfattningen att bevisad oredlighet för alla forskare bör innebära att anslag dras in och att publikationer återtas. Privata företag vill lika litet som akademierna bygga sin verksamhet på otillförlitliga resultat. Är förseelsen tillräckligt grov så kan även åtal komma ifråga.

Whistleblowers

Det är inte helt okomplicerat att anmäla misstänkt fusk i forskning. Sådana s.k. "whistleblowers" har ibland erfarit negativa reaktioner på sin anmälan. Det kan vara påkallat med särskilt stöd till dessa, vilket t.ex. framhålls i Uppsalakodexen och i Europarådets rekommendation. Förslag till riktlinjer för när det är försvarbart att offentligt rapportera om oetisk verksamhet inom den egna organisationen föreligger i "När får man blåsa i visselpipan?", en artikel av Tore Nilstun & Peter Westerholm i Läkartidningen, och i UNIs kod "Professional, social and ethical responsibility".

När man samarbetar i internationell forskning kan skillnader mellan nationella regler ställa till svårigheter. Ett förslag till hur sådana omständigheter bör hanteras föreligger i OECDs "Investigating Research Misconduct Allegations in International Collaborative Research Projects".

Senast uppdaterad: 2017-06-02

Regler & riktlinjer

Se vidare

CODEX, Centrum för forsknings- & bioetik, BMC, Husarg. 3, Uppsala | Webbansvarig | Om webbplatsen