Lyssna på den här sidan Lyssna

|  Textstorlek: Minska textstorleken Öka textstorleken   |  Kontakta oss  |  English

Till vetenskapsrådets webbplats Till Uppsala universitets webbplats

Ägandet av forskningsresultat

Bild på ägande av forskningsresultat

Den "intellektuella äganderätten" har haft en stark ställning genom tiderna. En närbesläktad tankegång finns i artikel 27.2 i FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna enligt vilken "Envar har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen, som härröra från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk, till vilket han är upphovsman". Å andra sidan balanserar samma deklaration denna rätt med tanken att varje människa har rätt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner. Samtidigt är svensk forskning delaktig i det uttalade strategiska målet att Europeiska unionen skall bli det mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade samhället senast 2010, till vilket hör att investeringar i forskning och teknisk utveckling och stimulans av innovation, kunskapsöverföring och ökade privata investeringar i forskning och innovation ses som väsentliga för att öka den europeiska konkurrenskraften.

Grundprincipen i Sverige är att den enskilde (också anställde) forskaren äger resultaten av sin forskning. Det gäller såväl det man skriver eller ritar som det som utgör en teknisk uppfinning. Vad gäller litterära eller beskrivande verk har den som presterat något en ensamrätt enligt upphovsrättslagen (SFS 1960:729). Regeln är generell och gäller alltså inte enbart forskare, men den kan vika för avtal om annat i uppdrags- eller anställningsförhållande. Märk att arbetsgivaren inom ramen för sitt verksamhetsområde således ofta kan ha rätt att nyttja det upphovsrättsliga materialet som en anställd har producerat.

Lärarundantaget

Vad gäller patenterbara uppfinningar finns det s.k. lärarundantaget för universitet och högskola. Forskarna undantogs från annars gällande principer i 1949 års lag om rätten till arbetstagares uppfinningar (SFS 1949:345). En forskare anställd på ett universitet eller en högskola har därför i utgångsläget full äganderätt till sådana forskningsresultat, om inte annat överenskommits. Genom praxis har det patenträttsliga undantaget kommit att utvidgats också till det upphovsrättsliga området. Men enskilda högskolor kan ha särskilda avtal med de anställda, exempelvis beträffande rätten till datorprogram eller rätten att publicera andra upphovsrättsligt skyddade verk på Internet. Vid samarbete med t ex amerikanska forskare bör man vara medveten om att de inte har något sådant undantag som gäller i Sverige och att rätten till patent där tillfaller universitetet.

Regeringen lät utreda behovet och konsekvenserna av att avskaffa lärarundantaget. Ett avskaffande skulle ge högskolan rätt att förvärva rätten till lärares uppfinningar mot en skälig ersättning. Utredaren prövade skyldigheten för universitet och högskolor att stödja kommersialisering av forskningsresultat och övervägde införandet av en skyldighet för lärare att anmäla uppfinningar till sin arbetsgivare. Även behovet av utvidgad sekretess för uppgifter inom forskning utreddes. Resultatet återfinns här: Nyttiggörande av högskoleuppfinningar SOU 2005:95 (Utbildnings- och kulturdepartementet). Som en första konsekvens av arbetet har det i sekretesslagen (1980:100) införts ett sekretesskydd hos universitet och högskolor för uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat som har lämnats eller kommit fram vid forskningssamverkan mellan lärosätet och en enskild. Sekretess gäller endast om det måste antas att den enskilde har deltagit i samverkan under förutsättning att uppgiften inte röjs. Syftet med bestämmelsen är att skydda den enskildes ekonomiska förhållanden. Beträffande övriga delar av utredningens förslag har regeringen uttalat att man tills vidare inte kommer att föreslå några åtgärder.

Vikten av publiceringar

Det normala är att resultaten av vetenskapligt arbete publiceras i monografier eller artiklar, som utgör en grundläggande del av det vetenskapliga arbetet. Genom publiceringen sprider forskaren sina resultat till det övriga vetenskapssamhället och till allmänheten. Därigenom ges möjlighet för andra med kunskaper på området att konfirmera resultat eller att peka ut möjliga misstag/felaktigheter samt inte minst bygga vidare på det andra redan gjort. Dessutom innebär en sådan öppenhet att en värdemässig diskussion kring vetenskapens metoder och konsekvenser kan föras. Som grund för detta slags resonemang har ofta CUDOS-normerna legat, vilka hävdar att det inte finns någon äganderätt till kunskap. Detta bör inte tolkas som ett förnekande av att upphovsrätten är applicerbar på vetenskapliga publikationer, för det är den. Upphovsrätten skyddar den manifesta form som upphovsmannen gett sina idéer, men inte själva idéinnehållet. CUDOS-normerna understryker att kunskap bör komma hela mänskligheten till del. Etiska frågor uppkommer dels kring publiceringen av resultat, dels kring vem som äger dessa resultat. För publiceringsfrågor, gå hit.

Upphovsrätt

Lagen om upphovsrätt (SFS 1960:729) innebär i korthet att den som skapat ett litterärt verk har upphovsrätt till verket. Det innebär en uteslutande ensamrätt att förfoga över verket vad gäller att kopiera (mångfaldiga) verket, eller göra det tillgängligt för allmänheten (överföra, offentligt framföra, visa offentligt eller sprida). Skyddet av verkets form uppstår automatiskt i och med att ett upphovsrättsligt verk (litterärt eller konstnärligt alster i vidsträckt bemärkelse) sett dagens ljus (idéer kan inte skyddas). Till de litterära verken hör t.ex. allehanda beskrivande verk, inklusive datorprogram, databaser, tekniska ritningar och kartor. Lagen innehåller också ett särskilt 15-årigt skydd för kataloger och liknande alster som representerar sammanställningen av en stor mängd uppgifter eller en sammanställning som krävt väsentliga investeringar.

Upphovsrätt innebär att andra behöver upphovsmannens tillstånd för alla utnyttjanden som inte rör kopiering av enstaka exemplar av begränsade delar av verk för privat bruk. En grundläggande förutsättning för privatkopieringen är att verket har offentliggjorts med upphovsmannens tillstånd. Datorprogram i maskinläsbar form får emellertid aldrig kopieras, inte ens inom den privata sfären. Det samma gäller privatkopiering av digitala sammanställningar i digital form. Det är däremot tillåtet att citera ur andras offentliggjorda verk "i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet" - med angivande av källan. Det är givetvis också tillåtet att referera andras verk. Att det citeras eller refereras ligger ofta i den citerades intresse.

Europeiska regelverk

EG-rätten innefattar ett antal direktiv som harmonierar vissa delar av upphovsrätten i Europa. Den fria rörligheten för kunskaper och innovationer inom Europa kallas av kommissionen för den "femte friheten" (Green paper Copyright in the knowledge economy). Ett direktiv om upphovsrätten i informationssamhället antogs av EU år 2001, vilket bl a reglerar vad som är upphovsrättsligt relevanta kopior i en digital miljö och de undantag som överhuvudtaget får finnas från upphovsrätt. Vidare finns det EG-direktiv om bl a databaser och den upphovsrättsliga skyddstiden, som är fastlagd till i normalfallet 70 år efter upphovsmannens dödsår, se direktiv 2006/116/EG om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående ättigheter. Det finns också en s.k. edicio princeps om ett 25-årigt skydd för den som publicerar äldre, hittills okända verk till vilka upphovsrätten har löpt ut. Alla dessa direktiv är genomförda i Sverige och ingår alltså i den svenska upphovsrättslagen.

Till upphovsrättslagen ansluter den internationella upphovsrättsförordningen (SFS 1994:193), som klargör den svenska lagens förhållande till tidigare internationella överenskommelser, inklusive utländska upphovsmäns skydd här i landet. 2005 års anpassningar till upphovsrätten i informationssamhället innefattade även anpassningar till WIPO:s Copyright Treaty från 1996, som moderniserar de grundläggande internationella bestämmelserna angående upphovsrätt och anpassar den s.k. Bernkonventionen om upphovsrätt till dagens samhälle.

Patent

Ensamrätt till tekniska uppfinningar regleras i patentlagen (SFS 1967:837). Lagen ger ett upp till 20-årigt skydd för den som ansöker om patent här i landet eller om ett europeiskt eller internationellt patent med giltighet för Sverige. För att upprätthålla patenträtten måste man betala årsavgifter. Den grundläggande internationella regleringen om patentfrågor finns i Pariskonventionen om industriellt rättsskydd. För patenteringen i Europa spelar den Europeiska patentkonventionen en avgörande roll; den möjliggör ett samordnat patenteringsförfarande för 20 europeiska länder hos det Europeiska patentverket i München. Märk att forskningsansökningar som innefattar uppfinningar och som skickas till offentliga finansiärer sedan blir offentliga handlingar - och därmed kan de sedan inte patenteras. För mer om patentfrågor, se här.

TRIPs

Under senare år har på det internationella planet tillkommit det s.k. TRIPs-avtalet, Avtalet om handelsrelaterade aspekter på immaterialrätter (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights), som trädde i kraft 1995. Avtalet betonar inte endast vikten av regler om ensamrätt, utan också vikten av att sådana regler skall kunna handhas av rättssystemet ("enforcement") på ett för rättshavarna tillfredsställande sätt. TRIPs relation till folhälsofrågor regleras genom Doha-deklarationen med tillägg.

För den som är anställd som forskare av ett multinationellt företag finns The OECD Declaration And Decisions On International Investment And Multinational Enterprises. Enligt OECD:s regler skall dessa företag "to the fullest extent practicable, adopt in the course of their business activities practices which permit the rapid diffusion of technologies with due regard to the protection of industrial and intellectual property rights", samt "when granting licenses for the use of industrial property rights or when otherwise transferring technology, do so on reasonable terms and conditions".

Senast uppdaterad: 2014-01-14

Regler & riktlinjer

Se vidare

CODEX, Centrum för forsknings- & bioetik, BMC, Husarg. 3, Uppsala | Webbansvarig | Om webbplatsen