Diskriminering

Diskriminering förbjuds i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter. I korthet innebär att diskriminera att lika fall behandlas olika. Som vi skall visa finns det skilda typer av klandervärt beteende.

Jämställdhet

Forskarvärlden har länge varit en företrädesvis manlig värld. I Diskrimineringslagen slås fast att män och kvinnor är jämlika och att alla arbetsgivare är skyldiga att bedriva ett aktivt, målinriktat jämställdhetsarbete. Lagen har vidare innebörden att det för universitet/högskolor är obligatoriskt att utfärda jämställdhetsplaner. De skall bl.a. ange hur lagens krav på att arbetsförhållandena lämpar sig för båda könen, att både män och kvinnor söker lediga anställningar och att sexuella trakasserier undviks skall uppnås. Regeringen har 2009 tillsatt en delegation som skall utreda hur jämställdheten kan främjas på högskolor och universitet (Dir. 2009:7).

Internationellt har Europaparlamentet genom en resolution om kvinnor och vetenskap i maj 2008 markerat vikten av att jämställdhet råder i forskarvärlden. Jämställdheten slås för övrigt fast redan i artikel 141 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, något som fick sin fortsättning i Rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (likabehandlingsdirektivet). Se även Europaparlamentets resolution av den 27 september 2007 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2007. Europarådets ministerkommitté har en deklaration om jämställdhet mellan kvinnor och män. Även Europarådets parlamentariska församling har genom rekommendation 1229 (1994) uttalat sig om jämställdhet mellan kvinnor och män.  Förenta Nationerna har en Konvention om avskaffande av allt slag av diskriminering av kvinnor. Den är ratificerad av Sverige, vilket genom ett tilläggsprotokoll ger enskilda kvinnor rätt att till FN klaga på att ens land inte uppfyller de åtaganden det gjort under konventionen om att motverka diskriminering och att främja jämställdhet.

Sexuella trakasserier

Med sexuella trakasserier avses enligt Diskrimineringslagen "ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet". Bestämmelser kring sexuella trakasserier återfinns förutom i diskrimineringslagen i högskoleförordningens (SFS 1993:100) 1 och 10 kap., i förordningen för SLU (SFS 1993:221), indirekt i arbetsmiljölagens (SFS 1977:1160) 2 kap. 2 § och 3 kap. 2 § och i lagarna om anställningsskydd (SFS 1982:80) och om offentlig anställning (SFS 1994:260). Se även Regeringsformens 1 kap. 2 § och 2 kap 16 §. Arbetarskyddsstyrelsen (nuvarande Arbetsmiljöverket) skriver i Kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17) bl.a. att arbetsgivaren skall planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling så långt som möjligt förebyggs och dessutom skall klargöra att kränkande särbehandling inte kan accepteras i verksamheten (2 och 3 §). 

Diskriminering

En ny diskrimineringslag, gällande från 1 januari 2009, ersätter de äldre jämställdhets- och diskrimineringslagarna. I den nya lagen finns, förutom diskriminering på grund av sexuell läggning, funktionshinder och etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, också två nya diskrimineringsgrunder: ålder och könsöverskridande identitet eller uttryck. Den som har diskriminerats ska kunna få diskrimineringsersättning. Ersättningen ska både vara en ersättning för kränkningen och avskräcka från diskriminering. En ny myndighet, Diskrimineringsombudsmannen, ska kontrollera att lagen följs. Samtidigt avvecklas de tidigvarande ombudsmännen Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Diskrimineringsombudsmannen ska ha rätt att i domstol föra talan för en enskild person som anser sig ha blivit diskriminerad.

EG-rättsligt bör rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung nämnas, liksom rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling. Europarådet har genom 12:e protokollet i anslutning till europakonventionen om mänskliga rättigheter generellt förbjudit diskriminering. Det finns även en FN-konvention från 1965 om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination) liksom en konvention från 2006 gällande funktionshinder (Convention on the Rights of Persons with Disabilities), vilken EU och Sverige nu anslutit sig till.

I övrigt har bl.a. International Labour Organization, till vilken Sverige hör, i sin konstitution uttalat sig emot all diskriminering. De har också en konvention (nr 111) angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning. Ett grundläggande dokument för arbetet mot diskriminering av funktionshindrade är Förenta Nationernas standardregler från 1993. Dessutom har Inclusion International presenterat The Inclusion International principles.

Anmälan

Anmälan om diskriminering skall på högskolans område ske till prefekt eller rektor, men kan också göras till fackförbund eller Diskriminerings-ombudsmannen. Frivilliga åtgärder kan komma ifråga, i annat fall kan ombudsmannen föra ärendet till Nämnden mot diskrinimering som kan ålägga arbetsgivaren med ett vitesföreläggande att åstadkomma förändringar. Ärendet kan även tas upp av Arbetsdomstolen. Den som varken företräds av fackförbund eller ombudsman kan föra ärendet till tingsrätt och vidare till Arbetsdomstolen. Ett överklagande kan på högskolans område göras till Överklagandenämnden för högskolan.

Mobbning

Till skillnad från kränkande behandling som trakasserier på grund av etniskt ursprung eller kön så faller inte mobbning under arbetsrätten. Mobbning faller istället under arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160). Arbetarskyddsstyrelsen ger ut föreskrifter på området. Anmälan av mobbning, som klassas som arbetsskada, görs till arbetsgivare, som är skyldig att anmäla ärendet till försäkringskassan.

Senast uppdaterad: 2012-09-19