Djur i forskningen

Användandet av djur i forskningen har de senaste åren blivit en av de viktigaste forskningsetiska frågorna. Å ena sidan är djurförsök viktiga för att t.ex. testa läkemedel så att de inte skadar människor. Å andra sidan menar många att vi har förpliktelser mot djuren och att vi inte kan låta dem lida för vår skull. Redan i Helsingforsdeklarationen sägs att medicinsk forskning skall respektera försöksdjurs välbefinnande. Hur det skall ske regleras i lagar, regler och frivilliga deklarationer från en rad håll. Det är inte bara själva försöket som kan vara moraliskt tveksamt: djuren föds upp under ibland besvärliga förhållanden, de transporteras sedan till forskningsinstitutioner för att förvaras under mer eller mindre goda former. Slutligen avlivas oftast djuret, vilket naturligtvis kan ske på skilda sätt. Det är således angeläget att säkerställa försöksdjurens situation ur många aspekter.

Djurförsök

Vad är ett djurförsök? Det är vad djuret används till som avgör huruvida något är ett djurförsök. Djurskyddslagens § 1 beskriver vad som räknas som försök:  när djur används för vetenskaplig forskning, sjukdomsdiagnos, utveckling och framställning av läkemedel eller kemiska produkter, undervisning (om användningen innebär att djuret avlivas, utsätts för operativt ingrepp, injektion eller blodavtappning eller om djuret orsakas eller riskerar att orsakas lidande), samt andra jämförliga ändamål. Med djurförsök avses också framställning av djur med förändrad arvsmassa, om gentekniska, kemiska eller andra liknande metoder används. Även Europarådskonventionen om skydd av ryggradsdjur som används till försök och annat vetenskapligt ändamål definierar vad som skall räknas som djurförsök. Märk att dessa definitioner inte alltid sammanfaller: Vad som ï ena fallet räknas till djurförsök gör det inte med nödvändighet i det andra. Därför kan numerära jämförelser mellan Sverige och övriga Europa lätt bli missvisande. Nu föreligger dock ett förslag från Landsbygdsdepartementet om att jämka samman den svenska lagstiftningen med EU:s direktiv om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål (Ds 2011:12).

Vilka djur får användas? Med försöksdjur avses enligt djurskyddslagens första paragraf djur som används i djurförsök eller som föds upp, förvaras eller tillhandahålls för djurförsök. De slags djur som föranleder etisk prövning är däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur, fiskar och rundmunnar. De måste komma från särskilda uppfödare som har tillstånd från Jordbruksverket. De kallas då "destinationsuppfödda djur". Vissa undantag medgives enligt myndighetens föreskrifter.

Djurförsöksetisk prövning

I Sverige är det först och främst djurskyddsförordningen och djurskyddslagen som reglerar frågor kring djurförsök. Enligt 19 § i djurskyddslagen (SFS 1988:534) är det ett absolut krav att djurförsök endast får utföras om det syfte som avses med verksamheten inte kan uppnås med någon annan tillfredsställande metod utan användning av djur.

Hur sker prövningen av forskning som inbegriper djurförsök? Efter att Djurskyddsmyndigheten under en tid varit ansvarig för föreskrifter och allmänna råd kommer nu Jordbruksverket igen att ha detta ansvar. Etisk prövning av djurförsök är sedan 1979 obligatoriskt i Sverige. Det finns sju djurförsöksetiska nämnder i landet vars sekretariat är placerade vid domstolar. Prövningen skall enbart göras från en etisk utgångspunkt och således är t.ex. ekonomiska aspekter irrelevanta. Nämndernas beslut är bindande men kan överklagas. Varje nämnd består av 14 ledamöter, varav ordföranden och vice ordföranden är domstolserfarna jurister. Av de tolv övriga ledamöterna är ena hälften forskare, försöksdjurstekniker eller försöksdjurspersonal medan den andra hälften består av lekmän, av vilka några kommer från djurskydds-organisationer. Ledamöterna utses som regel för en tid av fyra år.

Enligt djurskyddslagen skall vid prövningen av ett ärende nämnden väga försökets betydelse mot lidandet för djuret. Nämnden får bifalla en ansökan om djurförsök endast om en sådan användning kan anses angelägen från allmän synpunkt och förutsättningarna i 19 § 1-3 är uppfyllda, dvs om det syfte som avses med verksamheten inte kan uppnås med någon annan tillfredsställande metod utan användning av djur ('replacement'), om så få djur som möjligt används ('reduction'), och om djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt ('refinement'). Tillsammans brukar dessa tre krav betcknas som de tre 'r:en'.

Enligt den svenska djurskyddsförordningens (SFS 1988:539) 49 § gäller att: "Vid prövningen av ett ärende skall nämnden ta hänsyn till å ena sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuret. Nämnden skall avslå en ansökan om att få använda djur för vetenskapliga ändamål, om en sådan användning inte kan anses angelägen från allmän synpunkt. Nämnden skall också avslå en ansökan om sådan användning av djur, om det är möjligt att få likvärdig kunskap genom andra metoder." I föreskrifterna sägs att den försöksplan ska väljas som förorsakar det minsta lidandet och den lägsta graden av bestående men för det enskilda djuret. Vidare bör valet inriktas mot en plan som har de största utsikterna att ge ett tillfredsställande resultat, tar i anspråk djur med den lägsta graden av neurofysiologisk känslighet, samt kräver det minsta antalet djur. En försöksledare ska i ansökan särskilt överväga, motivera och beskriva slutpunkt, avbrytningspunkt, hur bedömningen av smärta, obehag eller annat lidande för djuren ska göras, samt hur tillsynen av djuren under och efter försöket ska utföras.

I arbetarskyddsstyrelsens (numera Arbetsmiljöverket) föreskrifter om arbete med försöksdjur (AFS 1990:11) talas framförallt om lokaler, inredning och utrustning, avfallshantering, personlig skyddsutrustning och hygien, samt vaccination och medicinska kontroller. Jordbruksverket har utgivit en mängd föreskrifter (tidigare Centrala försöksdjursnämndens mandat) om hanteringen av försöksdjur, du finner en introduktion till jordbruksverkets verksamhet samt en förteckning över föreskrifterna här.

Internationella regler

Sverige är förbundet att följa två internationella bestämmelser om djurförsök. Vi har 1988 ratificerat Europarådskonventionen med tillägg om skydd av ryggradsdjur som används till försök och annat vetenskapligt ändamål, som bl.a. reglerar när djurförsök är tillåtna och när de skall anmälas till ansvarig myndighet. Europeiska unionen har ett flertal föreskrifter om djurförsök, främst Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål. Vidare ges i Kommissionens rekommendation av den 18 juni 2007 riktlinjer för hållande och skötsel av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål, med bl a anvisningar om de fysiska anläggningarna, miljö och klimatreglering, utbildning, djurskötsel, human avlivning samt en mängd artspecifika riktlinjer för skilda arter. Det finns nu en EU-handlingsplan för Djurskydd. Se också EMA:s Note for Guidance on Genotoxicity Testing and Data Interpretation for Pharmaceuticals Intended for Human Use.

EU: s nya djurskyddsdirektiv gör det obligatorisk med etisk prövning av djurförsök och förbjuder användningen av större apor. European Science Foundation har meddelat synpunkter i Position on the Directive on the Protection of Animals used for Scientific Purposes.

Några andra riktlinjer

Forskare från Europa har skapat en Basel-deklaration i vilken framhålls att forskning bör följa principerna om de tre R'en och att forskare skall sträva efter att öka tilliten, transparansen och kommunikationen kring försöksdjursanvändningen.

WHO har i en rapport om xenotransplantationer tagit upp djurskyddsfrågan. I 'Good Clinical Practice' diskuteras när och hur djurförsök bör utföras. European Science Foundation har ett policydokument om användandet av djur i forskningen (policy briefing no 9). International Association for the Study of Pain har publicerat Ethical Guidelines for Investigations of Experimental Pain in Conscious Animals, och i en artikel i British Journal of Cancer har "Guidelines for the welfare and use of animals in cancer research" föreslagits. Forskare har föreslagit riktlinjer för när det kan vara riktigt att testa mänskliga hjärnceller på primater ("Moral Issues of Human-Non-Human Primate Neural Grafting")

Hur långt kan vi gå i att genetiskt modifiera djur? EU-kommissionens Group of Advisers on the Ethical Implications of Biotechnology har gjort ett uttalande om Ethical Aspects of Genetic Modification of Animals. Forskning på veterinärområdet har sina egna regler och The European Medicines Agency har en stor mängd riktlinjer för detta område. Federation of European Laboratory Animal Science Associations (FELASA) har olika policydokument och rekommendationer.

Senast uppdaterad: 2011-11-29